|
M82 Cigarrgalaxen
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 4,9 timmar
RGB 2 tim respektive
Ha 4 timmar
|
|
|
Messier objekt 82 i stjärnbilden Karlavagnen
M 82 eller som den ibland kallas på engelska, Cigar Galaxy, Cigarrgalaxen, ligger på ca 12 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Karlavagnen.
Sitt märkliga deformerade utseende har den fått på grund av gravitatonell påverkan av sin storebror M81, M81 brukar kallas för Bodes galax,
men Johan Elert Bode upptäckte både M81 och M82 på nyårsafton 1772. Galaxerna ligger bara ca en halv grad ifrån varandra och båda två är
lätta objekt med en handkikare.
De röda stråken som utgår från galaxens centrum består till största delen av vätgas som exciterats, huvudsakligen är det den massiva stjärnbildningen i
galaxens centrum och den därav följande kraftiga stråningen som ger upphov till utflödet av gaser. Sådan här kraftig stjärnbildning uppstår normalt när
två galaxer påverkar varandra och därigenom orsakar nya förutsättningar för stjärnbildning. M82 sägs också vara den ljusstarkaste galaxen på himlen
om man observerar i infrarött ljus.
Den här bilden skulle behöva lite mer färg, i första hand i form av Ha bilder, men jag tror den får vara tills vidare, det finns fler objekt som väntar.
|
M3 klotformig stjärnhop
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 50 minuter
RGB 24 minuter respektive
|
|
|
Messier objekt 3 i stjärnbilden Jakthundarna
Min första LRGB bild med Artemis kameran, LRGB betyder att bildens ljusstyrka, L som i luminans, hanteras separat från bildens färgdata. Det finns flera fördelar med att göra på det här sättet, en viktig fördel är att den totala
mängden ljus som försvinner i olika filter blir betydligt mindre jämfört med om man skulle använda en färgkamera.
Givetvis är det också nästan nödvändigt att använda en svartvit kamera om man ska ta bilder med olika vetenskapliga filter, och då har man inget annat val än att använda LRGB metoden när man ska ta vanliga färgbilder.
Trots att exponeringstiden på M3 är lite kort så tycker jag att resultatet har blivit bra, framför allt när det
gäller stjärnornas färg som brukar vara svår att få till.
Den klotformiga stjärnhopen M3 är extra intressant för att den innehåller en stor mängd variabler, många av dessa
variabler är av typen RR Lyrae, efter variabeln RR i stjärnbilden Lyran som var den första variabeln av den här typen
som upptäcktes. RR Lyrae är variabla stjärnor som har ganska korta periodtider, kortare än ett dygn och dom kan variera
i ljusstyrka nästan en magnitud. Dom har förutom ett speciellt sätt att pulsera på också ett bestämt förhållande
mellan periodtid och ljusstyrka, det gör att dessa data kan användas för att bestämma avståndet till dom på samma sätt
som man gör med cepheider.
Här finns en GIF animering på
5 MB där man med viss möda kan se ett antal variabler i M3
Animeringen består endast av 10 bilder som är tagna under bara 1,5 timme, så jag hoppas kunna bättra på den vad det
lider med flera bilder spridda över en längre tid. Dessutom vore det bra om jag också kunde få bort de störande
pixelfenomenen som ser ut som vita små myror som kryper omkring, vilket jag tror ska gå bra med en bättre mörkbild.
M 3 består av ca 500 000 stjärnor, ligger på ca 34 000 ljusårs avstånd och med magnitud 6,2 är det ett relativt
enkelt objekt att se med kikare. Med ett litet teleskop kan M 3 vara den finaste stjärnhopen där man lätt kan
se de enskilda stjärnorna.
|
NGC 6888 The Cresent Nebula
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Ha 2 timmar
OIII 2 timmar
|
|
|
NGC 6888 i stjärnbilden svanen
Det här är mitt första expriment med linjefilter, bilden är tagen med Ha, OIII och SII filter, men det är använd alldeles för kort
exponeringstid, SII filtret gav så gott som igenting och är inte med i den färdiga bilden, Ha gav hyggliga data och OIII
något lite. I bilden är den röda kanalen Ha, den blå OIII och den gröna kanalen medelvärdet av Ha och OIII.
Vädrets makter har inte varit med mig i höst, så nu får jag vänta tills nästa år innan jag kan komplettera bilden med mera data.
NGC 6888 finns inom ett enormt område med nebulositet i och runt stjärnbilden svanen och ligger på ca 5000 ljusårs avstånd.
I centrum på NGC 6888 finns en Wolf Rayet stjärna, HD192163, som med sin kraftiga strålning och massutflöde pressar samman
de omgivande gasmolnen så att det bildas en lysande bubbla, bubblan är ca 25 ljusår stor.
Stjärnan HD192163 kommer sannolikt att sluta som en supernova inom 100 000 år eller så.
|
|
IC 410 och NGC 1893
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Canon EOS300D (IR mod)
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 2,8 timmar (Artemis)
RGB 2,1 timmar (Canon)
|
|
|
IC 410 och NGC 1893 i stjärnbilden kusken
IC 410 eller Sh 2-236 är den röda emissionsnebulosan runt den öppna stjärnhopen NGC 1893 i stjärnbilden kusken. Avståndet till dom har
uppskattats till mellan 9000 och 18000 ljusår och åldern på vissa av stjärnorna i stjärnhopen till bara 1-4 miljoner år.
På engelska kallas nebulosan för The Tadpole Nebula (grodyngel nebulosan) efter dom två grodyngelliknande tapparna till vänster,
Sim 129 och Sim 130. Utseendet har dom fått genom att strålningstrycket från en eller flera stjärnor i stjärnhopen har pressat undan
det omgivande stoftet men i själva tappen har rörelsen bromsats upp på grund av högre densitet, där tror man att det pågår massiv
stjärnbildning. Jag kan inte låta bli att undra över hur vinklarna på ynglets svans har kommit till, sökte utan framgång på nätet efter svar.
Bilden skulle nog må bra av både längre exponeringstid och dessutom data taget med smalbandsfilter, men denna vinter har molnen varit extra svåra,
de flesta gånger det varit klart har fullmånen brännt bort alla möjligheter till foto av svaga nebulosor. Får väl hoppas att det blir tillfälle till att komplettera
med mera bilddata senare i år.
Stjärnhopen är en av de yngsta stjärnhopar som går att observera visuellt, men för att kunna se nebulosan visuellt krävs ett mycket stort teleskop och en mörk himmel.
|
M 109
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Canon EOS300D (IR mod)
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 4,8 timmar (Artemis)
RGB 4 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 109 eller NGC 3992 i stjärnbilden karlavagnen
M 109 är en så kallad barred-spiral galax, vilket även vintergatan har uppmätts till att vara, så det här är
sannolikt den närliggande galax som mest påminner om vintergatan.
M 109 är den ljusstarkaste galaxen i M 109 gruppen som innehåller över 50 galaxer. M 109 ligger på 41 ljusårs
avstånd och den är ca 100 000 ljusår i diameter.
På bilden syns också tre små satelitgalaxer som ligger i bana runt M 109, UGC 6923, UGC 6940 och UGC 6969.
Det går att se de centrala delarna av M 109 även med mindre teleskop.
|
|
M1 Krabbnebulosan
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Canon EOS300D (IR mod)
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 4 timmar (Artemis)
RGB 1,2 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 1 eller NGC 1952 i stjärnbilden oxen
Krabbnebulosan är ett av mina absoluta favoritobjekt, dessutom kanske tillsammans med Halleys komet det
första himmelsobjektet jag hörde talas om.
M1 är en rest efter en supernovaexplosion som enligt historiska dokument inträffade år 1054 och supernovan var
synlig på dagen i 23 dagar.
I mitten på nebulosan syns två stjärnor nära varandra, den svagare av dessa är supernova resten, en neutronstjärna
som blinkar 30 gånger i sekunden i takt med stjärnans rotation, tänk er det, en stjärna som roterar som en elvisp!
Avståndet tilll nebulosan är ca 6 300 ljusår och den blir då typ 10 ljusår i diameter.
|
M33 Triangelgalaxen
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Canon EOS300D (IR mod)
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 4 timmar (Artemis)
RGB 1,2 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 33 eller NGC 598 i stjärnbilden triangeln
När Fransmannen Charles Messier upptäckte M33 år 1764 så lär han inte ha kunnat se så mycket mer än en diffus suddig
fläck i sitt teleskop, inte helt olik de kometer som han egentligen letade efter. M33 tillhör den lokala galaxguppen
och spelade en stor roll när universums skala skulle bestämmas i början på förra seklet, då pågick en intensiv debatt
om huruvida de nebulösa objekten var galaxer som vår egen vintergata eller om de bara var mindre delar av vintergatan.
Avståndet till M33 på 3 miljoner ljusår är inte större än att enskilda stjärnor kan urskiljas fotografiskt även med enklare
teleskop, vissa av dessa stjärnor är variabla stjärnor, cepheider, som kan användas till att uppskatta avståndet genom att man
kan beräkna deras absoluta ljusstyrka utifrån deras periodtid. De här beräkningarna utförde Edwin Hubble under 1920 talet
och kunde därmed visa att M33 var en galax precis som vintergatan.
M33 är ca 50 000 ljusår i diameter, hälften så stor som vintergatan, och är möjlig att se med blotta ögat under extremt
bra omständigheter, med en kikare är det ett enkelt objekt. I bilden ovan så är områden med väte och syre
förstärkta genom användning av filter vilket syns som de röda respektive blå områdena.
|
NGC 7635 Bubbelnebulosan
|
|
Teknik
EQ6 PRO
Celestron 10" 1200mm newton
Artemis 11002
Canon EOS300D (IR mod)
Moonlite motor focuser
Tru Technology Ltd filterhjul
TeleVue paracorr coma corr
Skywatcher 114mm f/5 (guide)
Philips SPC 900NC (guide)
Exponering
Luminans 3,7 timmar (Artemis)
RGB 2,4 timmar (Canon)
|
|
|
NGC 7635 i stjärnbilden cassiopeia
Bubbelnebulosan ligger 11 300 ljusår från jorden och bubblans diameter är ungefär 10 ljusår,
så solsystemet och våra nämaste grannstjärnor skulle kunna rymmas inuti bubblan.
Bubblan som är mellan 10 000 och 100 000 år gammal, har skapats av att strålningen från den unga
och extremt ljusstarka stjärnan BD+60 2522, i bubblans överkant, har drivit bort det omgivande molnet av vätgas.
Anledningen till att stjärnan ligger i bubblans överkant i stället för i mitten är att densiteten
i det omgivande gasmolnet varierar, och bubblan växer snabbare i den riktning där det finns minst
material som bromsar expansionen.
BD+60 2522 är en så kallad Wolf Rayet stjärna, efter de franska astronomerna Charles Wolf och
Georges Rayet som först beskrev den här ovanliga stjärntypen. Stjärnan har uppskattats till
45 solmassor och har en ålder av bara 2,5 miljoner år, trots det närmar den sig redan slutet
av sitt liv, som förmodas avslutas som en supernova, "it's better to burn out then to fade away".
|
|
M 99, NGC 4302 och NGC 4298
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 4,1 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 99 i stjärnbilden Berenices Hår
M 99 är en något deformerad spiralgalax som ligger på ca 60 miljoner ljusårs avstånd och är ca 100 000 ljusår
i diameter. Den är en medlem av Virgo galaxklustret, där även galaxerna M49, M58, M59, M60, M84, M85, M86,
M87, M88, M89, M90, M91, M98 och M100 ingår. Med andra ord ett intressant område för galaxstudeier både
visuellt och fotografiskt, i området finns desutom ett stort antal svagare NGC galaxer.
I bilden ser man två galaxer nära varandra till vänster, det är NGC 4302 och NGC 4298. Nedtill i högra hörnet
i bilden ligger M99.
Området är också intressant genom att till höger i bilden så finns den mörka galaxen VIRGOHI21, den
syns naturligtvis inte i bilden. Den kallas mörk galax eftersom den har massa men inga synliga stjärnor.
För den som vill veta mer om mörka
galaxer rekommenderas denna länk
M 99 och många av de andra galaxerna som nämndes här bör gå att se även med ett mindre telskop.
|
M63 Solrosgalaxen
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 2,6 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 63 eller NGC 5055 i stjärnbilden jakthundarna
Charles Messier upptäckte inte M63 utan det var hans gode vän Pierre Méchain som gjorde det år 1779.
Pierre Méchain har faktiskt stått för upptäckten av ett antal av objekten i Messiers katalog över kometliknande
objekt.
M63 ingår i galaxgruppen runt M51 trots att den ligger en bit längre söderut, den ligger på ca 37 miljoner
ljusårs avstånd från oss.
I galaxens underkant kan man se ett mörkare stråk som avviker från galaxens spiralstruktur, det är en del
av vår egen vintergata som syns i förgrunden. Till höger om galaxen under den andra starka stjärnan syns
mycket svagt en liten dvärggalax. I bakgrunden kan man också ana mängder med avlägsna galaxer som ser ut
som små knott.
|
NGC 3079 och quasar Q0957+561
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 4,1 timmar (Canon)
|
|
|
NGC 3079 i stjärnbilden karlavagnen
Galaxen NGC 3079 har fått uppmärksamhet på grund av den starka aktiviteten i galaxens centrum
med stora utflöden av gas.
Ett annat intressant objekt i bilden är quasaren Q0957+561, det var det första objektet som konstaterades
vara en dublett som uppstått genom en gravitationslins. På bilder från Hubble teleskopet kan man även se
galaxen som ger upphov till bildförvrängningen. Q0957+561 syns som två blåaktiga stjärnor av magnitud 17
på 6 bågsekunders avstånd från varandra. Quasaren finns på ca 8 miljarder ljusårs avstånd, och ljuset
från den ena dubletten tar 417 dagar längre att nå jorden än ljuset från den andra på grund av skillnaden
i väg, det har man konstaterat genom att under lång tid ta ljuskurvor från objekten.
För den som vill veta mer om gravitationslinser rekommenderas denna länk
|
M 106 "Grisgalaxen"
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 4 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 106 i stjärnbilden jakthundarna
M 106 är en spiralgalax som ligger på ca 21 miljoner ljusårs avstånd, och är 30 000 ljusår i diameter.
I bilden ser man fyra mindre galaxer (och många små), till höger en lite trasig galax NGC 4248 och längre
bort till höger två mindre galaxer bredvid varandra, NGC 4231 och 4232. Nedtill i högra hörnet
ligger en liten spiralgalax NGC 4226.
Rakt under M 106 ligger också en suddig elliptisk dvärggalax, UGC 7356.
M 106 bör gå att se med handkikare som en svag suddig ljusfläck.
|
M97 M108 Ugglenebulosan och ...
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 4,6 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 97 och 108 i stjärnbilden karlavagnen
Det är inte helt lyckat att placera ut objekten i hörnen när man tar astrobilder även om man har en
coma corrector, det syns också att teleskopet inte är helt rätt kollimerat. Men jag tycker ändå att det
är en trevlig bild som är värd att visa upp.
M 97, eller NGC 3587, är en planetarisk nebulosa som uppges finnas på ca 2 600 ljusårs avstånd, med det
avståndet så blir bollens diameter ca 2,5 ljusår, men som de flesta avståndsmått till nebulosor så är
det osäkert. Nebulosan uppskattas vara ca 6 000 år gammal.
Följeslagaren M 108, eller NGC 3556, är en skräpig och oregelbunden galax utan synbar centrumbulb
på ca 45 miljoner ljusårs avstånd, den ingår i samma grupp som M 109 och möjligen M 106.
Bägge objekten går utmärkt att se även med mindre telskop, möjligen också med kikare.
|
M 101 The Pinwheel Galaxy
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 4,3 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 101 i stjärnbilden karlavagnen
Ännu en bild som lider svårt av starkt månljus, trots den långa exponeringen så är mängden brus
i bakgrunden orsakat av månen påtagligt. Vid det här tillfället var förhållandena rätt bra för övrigt
och bilden hade kunnat bli mycket bra om det inte varit för månen.
M 101 är en vacker spiralgalax som har en påtaglig osymetri som syns på lite längre exponeringar
då man kan följa spiralarmarna längre ut, galaxcentrum är rejält förskjutet i förhållande till
spiralarmarna. Galaxen ligger på ca 25 miljoner ljusårs avstånd och är 170 000 ljusår i diameter och
är därmed en av de större spiralgalaxerna.
M 101 har en låg ytljushet men går att se med handkikare som en svag ljusfläck.
|
NGC 4565
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 1,5 timmar (Canon)
|
|
|
NGC 4565 i stjärnbilden Berenikes hår
NGC 4565 är genom sin bra ljusstyrka ett uppskattad objekt både för visuella observationer och för
fotografi, den här bilden visar förvånansvärt mycket detaljer trots den blygsamma exponeringstiden.
Galaxen syns rakt från sidan vilket gör att man tydligt kan se de skarpa stråken med stoft som skärmar av ljuset
från galaxens centrum, stoftet får en röd ton tack vare att det röda ljuset tränger igenom lättare än det blå.
Den ligger på drygt 30 miljoner ljusårs avstånd och är ca 100 000 ljusår i diameter, alltså något mindre än
vintergatan, men i övrigt så bedöms den vara lik vår egen galax.
I närheten syns också två tydliga dvärggalaxer som sannolikt ligger i bana runt NGC 4565, det går även med
skarpa ögon att i bilden se en stor mängd avlägsna galaxer.
|
The Leo Triplet
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 3,7 timmar (Canon)
|
|
|
The Leo Triplet i stjärnbilden lejonet
I lejonets stjärnbild kan man med ett litet teleskop hitta denna trio av galaxer, överst NGC 3628
sedan M66 och M65.
NGC 3628 är en något deformerad galax sedd från sidan, strax under den kan man se en liten dvärggalax,
och i bakgrunden runt den en stor mängd avlägsna galaxer. NGC 3628 bör ha varit precis utanför
vad Charles Messier kunde se med sitt teleskop, och den fick därför ingen M beteckning.
Det fick däremot de två grannarna M66 och M65 längre ned som är lite lättare att upptäcka.
The Leo Triplet befinner sig runt 35 miljoner ljusår bort.
|
M76 Lilla Hantelnebulosan
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 3,2 timmar (Canon)
|
|
|
Messiers objekt 76 eller NGC 650/651 i stjärnbilden perseus
En bild på en liten och spännande planetarisk nebulosa. Genom att den är så liten så hade det behövts bättre
seeing för ett riktigt bra resultat, men man ser i alla fall huvuddragen i strukturen på den här bilden.
Det går även att ana delar av det betydligt större omgivande yttre skalet.
Det är ofta svårt att bestämma avståndet till nebulosor, i det här fallet varierar avståndsuppgifterna mellan
1 700 och 15 000 ljusår, 3 500 ljusår verkar vara en vanlig uppskattning. M76 har två NGC nummer genom att
Herschel från början misstänkte att det rörde sig om två olika nebulosor som låg bredvid varandra.
Olika modeller har provats för att beskriva hur en stjärna har kunnat skapa den märkliga formen på nebulosan
men det har varit svårt att hitta en passande modell.
|
NGC 1931 och IC 417
|
|
Teknik
EQ6
Celestron 10" 1200mm newton
Canon EOS300D (IR mod)
Baader MPCC coma corr
70/1200 Refraktor (guide)
Quick Cam (guide)
Exponering
RGB 4,1 timmar (Canon)
|
|
|
NGC 1931 och IC 417 i stjärnbilden kusken
Stjärnhopar och nebulositet i stjärnbilden kusken. Nere till vänster i bilden syns den öppna stjärnhopen NGC 1931 inbäddad i nebulositet, dels röd vätgasemmision
och dels blåatktig ljus då stjärnljus reflekterats mot stoft. 10 000 ljusår till höger om NGC 1931 syns den öppna stjärnhopen IC 417, även den inbäddad
i nebulositet. Båda stjärnhoparna är unga och har bildats ur det omgivande stoftmolnet, NGC 1931 är bara ca 10 ljusår i diameter. Avståndet till stjärnhoparna
är uppskattat till 6 000 ljusår.
En bild tagen med 10 minuters subexponeringar före flexkompenseringens tid, därav den dåliga skärpan. Nebulosan är ochså ganska svag så
det hade behövts betydligt längre exponeringstid för att få fram de detaljer man skulle vilja se.
Bägge stjärnhoparna bör gå att se även med små teleskop, nebulositeten däremot kräver foto för att synas.
|
